Alla, oavsett kön eller klass, ska få rösta. Det är en av demokratins viktigaste grunder.
I Sverige infördes allmän och lika rösträtt för precis hundra år sedan, den 17 december 1918. Idag, den 17 december 2018, firas en tillfällig allmän flaggdag för att uppmärksamma denna seger.
Rösträtten var länge begränsad för både män och kvinnor. Den var utöver kön även beroende av inkomst och förmögenhet. Ogifta, rika och myndiga kvinnor kunde rösta i kommunala val sedan 1862, men förlorade sin rösträtt så fort de gifte sig. 1909 fick alla män som gjort värnplikt och betalat skatt rösta.
1884 skrev politikern Fredrik Theodor Borg den första motionen i riksdagen om kvinnlig rösträtt, som dock avslogs. Däremot hade rösträttsaktivismen börjat ta fart. Flera länder, till exempel Finland, Danmark och Nederländerna, utökade rösträtten i början av 1900-talet.
I den svenska rösträttskampens förgrund stod Lydia Wahlström. I en nyutkommen biografi om aktivisten skildras hur Lydia aktivt kämpade för jämställdhet mellan könen på alla områden, bland annat arbetsmarknaden, kyrkan och akademin. Rösträttsfrågan var en av de mest centrala i hennes aktivism, och hon var med och grundade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Lydia Wahlström var även den fjärde kvinnan som disputerade i Sverige, och hon reste landet runt som föredragshållare. Hon älskade att stå på estrader och att gå i närkamp med sina motståndare.
Från och med 1918 i Sverige fick nästan alla myndiga medborgare rösta i kommunalval, och i riksdagsval från och med den 24 maj 1919. Efter valet 1921 tog fem kvinnor plats i riksdagen.
I den nyutkomna antologin Demokratins genombrott skildras ett urval betydande människor som banade vägen för det moderna, demokratiska Sverige. Namnkunniga skribenter såsom Henrik Berggren, Ulrika Knutson och Lars Ilshammar berättar om kungligheter och finansmän, statsråd och revolutionärer, konstnärer, författare och rösträttskämpar.
