Redan som barn visade Alexander prov på mod och kreativitet. Det visar inte minst historien om hur han fick sin berömda häst Bukefalos.
Skildringen bygger på uppgifter från ögonvittnet Marsyas, som var jämnårig med Alexander och under slutet av sin levnad skrev en bok med titeln Alexanders uppfostran. Boken är tyvärr sedan länge försvunnen. Huruvida berättelsen om Bukefalos i alla detaljer är historiskt korrekt är väl tveksamt, men helt osannolik är den inte. Den fångar utan tvekan Alexanders obestridliga förmåga att lyckas där andra tidigare misslyckats. Alexander var vid tillfället sannolikt i tolvårsåldern.
Den antike historieskrivaren Plutarchos, som återger Marsyas skildring, berättar att en man vid namn Filoneikes från Thessalien kom till kung Filips hov för att sälja en dyrbar häst. Det var en utomordentligt vacker hingst, storvuxen och kolsvart. På huvudet hade den en anslående vit fläck som till formen påminde om ett oxhuvud.
De närvarande begav sig ut på ett stort fält för att pröva springaren. Men då Filips erfarna ryttare försökte sitta upp på den skygga hästen stegrade den sig och sparkade bakut. Filip tyckte att den var värdelös och gav order om att djuret skulle föras bort. Den unge Alexander såg däremot potentialen: ”Tänk, vilken häst de går miste om bara för att de inte förstår sig på den eller vågar handskas med den!”
Filip blev irriterad: ”Vem är du att kritisera dem som är äldre än du? Tror du att du vet mer än de eller är bättre på att handskas med hästar?”
”Den här hästen åtminstone”, svarade Alexander, ”skulle jag kunna handskas bättre med än någon annan.”
”Men om du inte lyckas, hur mycket är du då redo att plikta för din näsvishet?” frågade Filip.
”Vid Zeus, då betalar jag vad hästen är värd”, svarade Alexander.
Alla skrattade.
Alexander sprang fram till djuret, grep tag i tygeln och vände hästen mot solen eftersom han hade märkt att den blev rädd för sin egen skugga. En kort stund gick han bredvid hästen och smekte den. Sedan svingade han sig upp.
Han höll strama tyglar utan att vare sig rycka eller slå och hade efter ett tag hästen under kontroll. När han märkte att den hade lugnat sig och ville sätta iväg släppte han greppet och drev på den med uppmuntrande tillrop och lätta stötar med hälarna. Hela skaran omkring kung Filip såg på, i början under tystnad, men när Alexander gjorde en särskilt konstfull sväng och stolt och glad kom ridande tillbaka, brast alla ut i jubelrop. Fadern lär till och med ha fällt några glädjetårar, och sedan ynglingen suttit av kysste Filip honom och sa: ”Pojke, sök dig ett kungarike som är dig värdigt. Makedonien är inte stort nog för dig!”
Hingsten inköptes åt Alexander och gavs namnet Bukefalos – vilket betyder tjurhuvud eller tjurhövdad på grekiska – och blev hans favorithäst. Ingen annan fick rida honom.
Bukefalos död
De flesta källorna hävdar att hästen hade sårats allvarligt vid slaget vid Hydaspes och senare avlidit. Ögonvittnet Onesikritos menar däremot att det inte berodde på någon skada utan på att den 30 år gamla hingsten helt enkelt var utsliten.
Alexander ledde ett begravningståg och hästens kvarlevor gravlades. Till minne av Bukefalos grundade han en stad vid baslägret, kallad Bukefala. Dessutom anlade han ytterligare en stad på andra sidan floden, vid slagfältet, med det passande namnet Nikaia efter segergudinnan Nike.
Artikeln är ett utdrag från...
Alexander den store
Våra Print on Demand-titlar är för närvarande pausade, och planeras återkomma i maj.
Alexander den store är en av världshistoriens mest betydande gestalter. Men vem var han egentligen? En framsynt ledare som ville skapa en idealisk världsstat? Eller en maktlysten tyrann som inte skydde några medel i jakten på ära och ryktbarhet?
Som tjugoåring inledde han ett enastående krigståg, från dagens Albanien i väster till Indien i öster. På ett decennium förändrade Alexander världen för alltid. Han dog i Babylon under mystiska omständigheter vid 32 års ålder. Legenden om honom lever vidare, men den historiske Alexander har med tiden har försvunnit under en väv av överdrifter och osanningar.
I sin biografi skingrar Bengt Liljegren detta töcken. Författaren har analyserat de antika källskrifterna, skurit bort sagostoffet och myterna, och blottlägger här den verklige Alexander III av Makedonien. Och den historiska realiteten visar sig vara minst lika spännande som legenden.
Bengt Liljegrens bok är den första svenska biografin om Alexander någonsin.