Den 31 mars 1889 stod ett av världens i dag mest kända landmärken färdigt. Mellan sex och sju miljoner människor påbörjar varje år färden uppför de 1 665 trappstegen mot den parisiska skyn.
En gång i tiden kallades tornet för en gigantisk svart skorsten i barbarisk storlek.
Den 31 mars 2019 fyller Eiffeltornet 130 år.
Den 324 meter höga byggnaden i Paris sjunde arrondissement står som en symbol för tiden då Paris var världens centrum. La Belle Époque. Efter att Napoleon III avsattes föddes den tredje republiken och åren 1870–1914 blomstrade Frankrikes ekonomi. Den tydligaste manifestationen för de moderna industriländernas styrka under 1800-talets andra hälft var världsutställningarna. Fyra gånger anordnade Paris: 1867, 1878, 1889 och 1900.
Till 1889 års världsutställning i Paris behövdes någonting alldeles särskilt. Det var hundra år sedan franska revolutionen och handels- och industriministern Édouard Lockroy ville se ett torn, inte någon religiös katedral eller något kungligt slott. Ett högt torn. Världens högsta byggnad. Det skulle symbolisera hundra år av ökad kunskap och arbetsglädje och skulle inspirera den franska ungdomen till att nå ännu högre höjder.

Gravering över världsutställningen i Paris 1889.
Ingenjörshjärnorna bakom byggnaden var Maurice Koechlin och Émile Nouguier, chefsingenjörer för Gustave Eiffels företag Compagnie des Établissements Eiffel. Med arkitekten Stephen Sauvestre ritade ingenjörerna upp en design som föll i smaken hos Gustave. Den 30 mars 1885 presenterade Gustave Eiffel designen framför Le Société des Ingénieurs Civils och betonade att tornet symboliserade: ”Inte enbart den moderna ingenjörens konst utan även industrins och vetenskapens århundrade i vilket vi lever och som skapades ur 1700-talets framväxande vetenskapliga rörelse och den franska revolutionen. Detta monument kommer att byggas som ett uttryck för Frankrikes tacksamhet.”

Ingenjören Maurice Koechlins första ritning av Eiffeltornet. Ritningen inkluderar tornets storlek i jämförelse med andra landmärken i Paris såsom Notre Dame och kolonnen på Place Vendôme.
Redan innan konstruktionen började var Gustave Eiffels torn ifrågasatt, av de som inte trodde att det var möjligt att bygga och av de som motsatte sig tornet på konstnärliga grunder. De Trehundras kommitté (en medlem för tornets varje meter) skrev under en petition vid namn ”Konstnärer mot Eiffeltornet” som skickades till världsutställningens kommissionär och publicerades i tidningen Le Temps den 14 februari 1887:
”Vi – skribenter, målare, skulptörer och passionerade dyrkare av Paris hittills orörda skönhet – protesterar med all vår styrka, och med all vår indignation över den försummade franska känslan för stil, emot uppförandet av detta värdelösa och monstruösa Eiffeltorn. Ta ett ögonblick och föreställ er ett lättsinnigt, löjligt torn dominera Paris som en gigantisk svart skorsten som med sin barbariska storlek krossar Notre Dame, Louvren och Triumfbågen – alla våra förödmjukade monument kommer att försvinna som i en spöklig dröm.”
Gustave Eiffel svarade på kritiken genom att jämföra sitt torn med Egyptens pyramider:
”Mitt torn kommer att bli den högsta byggnad som någonsin uppförts av människan. Kommer det då inte att bli grandiost i sig? Och varför skulle någonting beundransvärt i Egypten framstå som gräsligt och löjligt i Paris?”
Konstnärernas protest kom för sent då konstruktionen redan var igång. Några ut av dem ändrade ståndpunkt efter att Eiffeltornet stod klart, andra förblev kritiska. Guy de Maupassant, en av Frankrikes då mest kända arkitekter, ska ha ätit sin lunch varje dag i tornets restaurang eftersom det var den enda plats i Paris där han inte kunde se tornet i sin helhet.
Tornet var vid invigningen 312 meter högt och utökades till 324 meter efter 1959 års TV-mast. Eiffeltornet var världens högsta konstruktion fram till 1930 då Chrysler Building invigdes. Eiffeltornet väger över 10 o00 ton och består av 18 038 metallkomponenter som hålls ihop av 2,5 miljoner nitar. Sedan 1889 har tornet målats om vart sjunde år. 60 ton färg går åt och arbetet tar 18 månader och kostar runt fyra miljoner euro.
Läs mer om Eiffeltornet och Paris i Historiska Medias dotterförlags bok Karavan Puls Paris, där Julia Svensson skildrar tornets historia och betydelse för Frankrike och dess huvudstad.
I reseguiden skriver även Johanna Fränden om Paris fotbollshistoria, Magnus Falkehed skildrar terrorismens historia och Per Svensson går på parisisk vandring i Balzacs, Prousts och Strindbergs fotspår. Dessutom – konst, kolonialism, katakomber och kulinariska äventyr …
En idealisk introduktion till en av Europas viktigaste städer
Paris är staden som ständigt reser sig ur askan efter vikingars anfall, blodiga revolutioner, nazisternas ockupation och nutida terrordåd. Däremellan har kultur, nöjesliv och handel blomstrat och gjort staden till Europas kulturella och politiska epicentrum.
Paris — en stads historia är en vindlande berättelse som spänner över två tusen år. Läsaren får stifta bekantskap med erövraren Julius Caesar, nationalhelgonet Jeanne d’Arc, kärleksparen Pierre Abélard och Héloïse samt Axel von Fersen och Marie-Antoinette, värlsartisten Édith Piaf, den svenske konsuln Raoul Nordling och en rad andra personligheter som alla har skrivit ett kapitel i Paris rika historia.