10 oktober 2019 är det exakt två tusen år sedan Germanicus Julius Caesar Claudius, bara trettiofyra år gammal plötsligt insjuknade och dog i Antiokia.
Germanicus föddes den 24 maj år 15 före tideräkningens början och var barn till Nero Claudius Drusus och Antonia den yngre. Detta faktum innebar att han kom att födas in i Roms främsta familjer. Fadern Nero Claudius var son till Livia, kejsar Augustus maka, och blev sedermera också adopterad styvson till Augustus. Fadern var dessutom bror till Tiberius. Modern Antonia den yngre var i sin tur dotter till triumviren Marcus Antonius (som med Julius Caesars svepning i händerna eldat massorna vid Caesars likbål men sedermera blivit Augustus nemeisis) och Octavia den yngre – kejsar Augustus äldre syster. När fadern dog kom Germanicus att adopteras av farbrodern Tiberius (som skulle komma att bli kejsare något årtionde senare). Utgångsläget för den unge Germanicus, som kunde räkna sig till båda de Claudiska och Juliska ätterna (jfr den Julisk-Claudiska dynastin), var alltså gott. Han hade framtiden för sig. När han senare i livet gifte sig med Agrippina den äldre, Augustus dotterdotter, knöts han än närmre den Juliska sidan.
Marmorbyst föreställande Germanicus, Louvren
Som yngling gjorde han på Augustus inrådan snabb karriär i det offentliga Rom. Han utsågs år 7 till kvestor fem år före den normalt stipulerade lägstaåldern för ämbetet. Han gjordes till konsul år 12, knappa 27 år gammal. Året därefter utnämndes han till prokonsul över de båda provinserna Germania Inferior och Superior samt över hela Gallien. Det ansvaret gjorde honom till befälhavare över åtta legioner – vilket vid den tiden omfattade ungefär en tredjedel av Roms militära styrka – placerad vid det romerska imperiets mest utsatta, och viktigaste, gräns. Han förde tre större kampanjer i Germanien och det föll på honom att återupprätta Roms ära efter katastrofen i Teutoburgerskogen år 9 då tre romerska legioner under ledning av Varus massakrerats där av germanska stammar. Germanicus lyckades sedermera återföra två av de tre örnstandar som förlorats av Varus.
Kompetensen och framgångarna gjorde Germanicus extremt populär inte bara hos Augustus utan också hos det romerska folket i gemen. Tillnamnet Germanicus faller dock inte alls tillbaka på dessa framgångar. Det hade nämligen postumt tilldelats hans far redan år 9, varför det tillföll även sonen som då lägligt nog var konsul. Hans duglighet som general gjorde honom också populär bland legionerna.
När den barnlöse Augustus utsedde arvinge dött år 4 hade Augustus först tänkt göra Germanicus till ny arvinge. Livia övertygade dock Augustus om att istället välja Tiberius. Augustus gick med på detta under förutsättning att Tiberius istället adopterade Germanicus som på så sätt istället blev Tiberius utsedde arvtagare. Nu, med hären i ryggen, kejsarens viktigaste maktfaktor, och den framlidne kejsarens gunst, tycktes därför framtiden vara utstakad för Germanicus.
Men ödet ville annorlunda. Germanicus återvände till Rom i triumf, som firades år 17. Arminius – Hermann – germanernas anförare i Teuroburgerskogen hade förvisso inte kunnat fångas men med i processionen fanns hans hustru Thusnelda och deras treårige son. Kriget i Germanien ansågs därmed vara avslutat. Snart därefter sändes han till Asia Minor för att reorganisera provinsen. Under sin tid i österled hamnade han i personlig konflikt med guvernören i provinsen Syria – Gnaeus Calpurnius Piso – vilken var en favoriserad vän till kejsar Tiberius själv. Den 10 oktober år 19 insjuknar och dör Germanicus oväntat i Antiokia.
”The Death of Germanicus”, marmorskulptur av Thomas Banks 1774.
I efterdyningarna till Germanicus död växer det ganska omgående fram rykten om att Roms gyllene son mördats genom giftmord på order av Tiberius. Det finns dock, av naturliga skäl, inga källor som kan styrka det antagandet. Bakgrunden skall ha varit den framgångsrike Germanicus utgjorde en reell politisk fara för den allt mer avskydde Tiberius, som sonika lät undanröja hotet. Verkligt eller ej, i folkets missnöje formades snart bilden av Germanicus till en vision av den gode kejsaren som aldrig blev. Han kom att leva kvar i sinnevärlden likt en romersk Alexander. Ung, våghalsig, militärt genialisk, bildskön och framliden i förtid innan hans livsgärning fullbordats.
Trots sin förtidiga död kom Germanicus emellertid att postumt utgjuta inflytande över den kejserliga tronen i Rom – om än på ett helt annat sätt än många hoppats på. Äktenskapet med Agrippina gav nio barn. Bland dessa fanns den lille gosse som var med sin far i fältlägren. Där fick han det smeknamn av legionärerna vilket han fört med sig in i historien – ”den lille soldatstöveln” – Caligula. Dottern Agrippina den yngre skulle omsider komma att bli hustru till kejsar Claudius, som då adopterade hennes son (Germanicus barnbarn) från ett tidigare äktenskap. Den blivande kejsar Nero.
Germanicus kom att begravas i Augustus mausoleum i Rom, som nu förövrigt håller på att restaureras och snart öppnar för besökare.
