Gustav Vasa presenterade sig som en furste bland furstar. Han hade tagit makten med våld från Kristian II och hade inget kungligt blod i ådrorna. Han behövde därmed befästa sin status som kung, och gjorde ett PR-liknande arbete för att lyckas med det.
Ett dokument som visar monarkens propagandistiska intention är en krönika av biskopen Peder Svart. Texten belyser hur kungen var ämnad till något stort och visade goda ledaregenskaper redan som barn. Han hade senare överlevt många faror med Guds hjälp och valts till svensk kung med folkets stöd. Han var landsfadern som befriat dem från den onde kung Kristian.
Gustav Vasa spenderade även mycket pengar på det som kunde stärka kungafamiljens anseende. Under 1540-talet lades stora summor på att förvandla deras bostäder till praktfulla palats. Han anammade samma vanor som de ledande europeiska furstarna, och fick hjälp av utländska rådgivare för att livet vid hans hov skulle likna det vid hovet i Europa.
I biografin Gustav Vasa – en furste bland furstar berättar Olle Larsson om kungens liv med fokus på hans strävan efter att legitimera sin makt. Det är en gedigen skildring av en av Sveriges mest inflytelserika monarker.
