Hallå där, Johanna Nilsson! Aktuell med Ängeln på Rival.

Huvudpersonen Ester berättar på Facebook att hon startat mottagning för att uppfylla människors sista önskningar, och möter på det viset en samling udda personer. Hur fick du idén till handlingen?

– Hade jag inte blivit författare så hade jag velat jobba som psykolog. Ester är ju en slags psykolog, fast med lite mer omfattande arbetsuppgifter. Jag minns inte exakt hur jag kom på idén, men plötsligt började jag bara se henne för mitt inre, det är ofta så en roman börjar för mig. Jag började tänka mer och mer på henne och få en bild av hennes liv. Samtidigt är ju klimatförändringarna väldigt aktuella och akuta, dessutom fick pandemin mig att tänka till rejält: tänk om mänskligheten går under nu? Vad vill man då göra av sin sista tid på jorden? Detta sammantaget gjorde att jag fick idén att låta Ester bli en guide i undergångens tid.

I Ängeln på Rival väcks flera svåra frågeställningar om vad vi ska göra om vi står inför undergången, och om vad som är viktigt i livet. Det märks att du funderat mycket på de här frågorna. Vad vill du att läsaren tar med sig när boken är slut?

– Livet kommer ta slut någon gång, för oss alla. Och någon gång i en avlägsen framtid så kommer också jorden att försvinna. Jag vill att man tar med sig hur skört och fantastiskt livet är, hur värdefullt varje ögonblick är, hur viktigt det är att inte vara passiv inför sitt eget liv, utan att (utifrån de förutsättningar man har) ta tag i saker och ting som verkligen betyder något för en. Jag vill också att man tar med sig att kärleken när som helst kan drabba en, att det aldrig är försent att älska och bli älskad.

Du har skrivit ett trettiotal böcker i olika genrer sedan du debuterade 1996. I Ängeln på Rival återvänder du till ett format som du använt tidigare i dina romaner, där vi får följa flera människoöden parallellt. Vad är det som lockar med att berätta en historia på det sättet?

– Jag får alltid en känsla av att jag skriver en film som – allteftersom jag skriver – spelas upp framför mig. Jag ser de olika personerna framför mig och det är spännande att få till deras möten och parallella livsöden. Att ha bara en huvudperson som man följer är på sätt och vis enklare, men jag gillar utmaningen av att behöva ”pussla”, det ger en intellektuell och konstnärlig tillfredsställelse lite på ett annat sätt än när jag skriver inifrån bara en person.

Sist men inte minst, vem hoppas du ska läsa Ängeln på Rival?

– Alla som är intresserade av existentiella frågeställningar, men också de som helt enkelt vill läsa om lite kantstötta människor som under lite märkliga omständigheter träffar varandra och hittar kärleken på ett eller annat sätt. Romanen rymmer ju många olika slags kärlek: romantisk kärlek, vänskapskärlek, kärlek mellan ett offer och en förövare (där rollerna blir de omvända) samt kärleken mellan ett medelålders barn och hennes åldrande föräldrar. Så ja, alla kärleksintresserade hoppas jag vill läsa boken!