Skönlitterära redaktören Åsa
2008 vår året då vi började ge ut romaner, 2008 var också året då jag blev mamma. Vid det laget hade jag arbetat på förlaget i ungefär tre år med sakprosa. Jag minns att jag var lite snopen. Nu skulle Historiska Media göra denna nya satsning utan mig, den som var skälet till att jag sökte mig till förlagsbranschen från början: fantastiska berättelser skrivna för att underhålla, beröra och engagera på ett vis som är romanen förbehållen.
Men vad som inleddes med den numera älskade stafettserien Släkten blev snart fler historiska romaner, både svenska och utländska. Tack och lov. Och själva begreppet historisk roman är på vår redaktion synonymt med så mycket, och under ständig omvandling och diskussion. Är en bok som utspelar sig 2012 en historisk roman? Ja, i vårt tycke är den det – bara den är välskriven och har något intressant att förmedla. Jag är väldigt glad över att det är så, annars skulle det vara svårt att motivera utgivningen av den oerhört obehagliga thrillern Clara av Jens Lönnaeus.
Det finns däremot en handfull böcker som inte ryms inom genren historisk roman, hur mycket jag än försöker töja och tänja på begreppet. Två exempel är Ewa Klingbergs varma serie Begravningsbyrån Tranan och Philip Birks kaxiga böcker om Tom Grip. Så varför har vi gett ut dem? Enkelt. De var för bra för att motstå. Som en riktigt god, ugnsvarm kardemummabulle ungefär.
Jag hoppas att vi vågar fortsätta tänka out of the box när situationen så kräver. Där en skickligt berättad historia kan väga upp avsaknaden av historisk tid. Men framför allt hoppas jag att våra läsare fortsätter att tycka om vår utgivning, att de känner att våra böcker ger dem den där behagliga och livsnödvändiga dosen av verklighetsflykt. Den som tog fart för tolv år sedan, när jag tog en paus från förlagets verklighet och gick på föräldraledighet/in i babybubblan.
Åsa Björck
