Artiklar

Järnridån. En metaforisk och fysisk barriär

Järnridån - En separerad tysk familj
I maj 1989 avlägsnas taggtråd från gränsen mellan Ungern och Österrike – Ungern öppnar upp sina gränser mot grannlandet. Aktionen har gått till historien. Det är första steget av fysiska nedmontering av den så kallade järnridån. Den nionde november samma år kulminerar demonteringen med Berlinmuren fall.

Järnridån var under kalla kriget den hårt bevakade gränslinje som skilde det kommunistiska Östereuropa från det demokratiska väst. Begreppet är inte bara en referens till den fysiska gränsen, utan även en metafor för att beskriva hur Sovjetunionen strävade efter att avskärma Östeuropa från de andra europeiska staterna och USA.

Järnridån som idé

Ofta används uttrycket än i dag när man talar om situationen ”bakom järnridån” och tiden ”efter järnridåns fall”. Att tala om järnridån som metafor var under kalla kriget främst en västeuropeisk idé. För i de östra europeiska staterna var järnridån inte en idé för att beskriva en situation, utan en fysisk barriär som stängde in och avskärmade befolkningen från Västeuropa.

Begreppet järnridån är starkt förknippat med Winston Churchill och det tal han framförde i staden Fulton i USA 1946. Winston Churchill beskrev då det nya politiska läget i Europa med orden: ”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts ned över kontinenten.” Churchill använde uttrycket för att beskriva det nya Europa, som efter andra världskrigets slut var en delad kontinent. Västeuropa var demokratiska stater, medan öst föll under Sovjetunionens politiska makt. Väst och öst skiljde sig åt – kulturellt, politisk och ekonomiskt. Detta försökte Churchill att beskriva genom uttrycket järnridån.

Men ordet har sitt ursprung redan på 1800-talet. Först användes termen i teaterns värld. Under 1800-talet började man på teatrar att installera skyddsbarriärer av metall, som vid brand sänktes ner från tak till golvet mellan scen och publik för att hindra eldslågornas framfart. Denna barriär kallades järnridå.

Under 1900-talet började politiker att använda uttrycket. Redan under mellankrigstiden refererade politiker till järnridån för att beskriva det avskärmade sovjetiska samhället. Åke Persson förklarar även, i sin bok 101 historiska myter, att den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels använde uttrycket innan Churchill. Persson skriver att när de sovjetiska trupperna närmade sig Berlin i februari 1945 använde Goebbels uttrycket för att beskriva hur ”Sovjetunionen sänkte en järnridå över det ockuperade Rumänien för att i skydd av denna utsätta landet och dess invånare för allehanda övergrepp”.

Järnridån som fysisk barriär

Men järnridån var inte bara en idé för att förklara de politiska, ekonomiska och kulturella skillnaderna mellan öst och väst. Järnridån var även den fysiska gräns som delade en kontinent. Arkeologen Anna McWilliams konstaterar i sin avhandling An Archeology of the Iron Curtain: Material and Metaphor att den fysiska barriären framförallt var kännbar för de människor som reste från och till Östeuropa, de militära styrkor som arbetade för att bevaka gränserna och de som försökte att fly från öst till väst.

Det finns fortfarande kvarlämningar av järnridån. Mest känd är kanske gränsövergången Checkpoint Charlie vid Berlinmuren. Anna McWilliams pekar även på militära arkiv, där det finns texter och återgivningar från soldater som berättar om sin tjänstgöring vid gränsen. Besöker man ett av de före detta militärlogerna finns kvarlämningar från soldaternas liv, till exempel graffiti på väggarna.

Du kanske är intresserad av...

Kalla kriget

185 kr
Knappt hade det nazityska monstret besegrats förrän världen på nytt slets sönder i en kamp mellan nya fiender.

I andra världskrigets kölvatten sänkte sig en järnridå som delade Europa i två väsensskilda block, med det kommunistiska Sovjetunionen som den ena sidans dominant och det kapitalistiska USA som den andras. Ingen skulle lämnas oberörd av den lågintensiva strid mellan ideologier som kom att prägla de kommande 45 åren.

I denna bok berättar historieprofessor Dick Harrison om en kamp som överskuggade allt. Kalla kriget fördes inte primärt av soldater på fysiska slagfält, även om ett flertal blodiga konflikter kom att utkämpas i dess skugga. Istället stod uppgörelsen på politikens, kapprustningens och faktiskt även kulturens område.
Boken ingår i serien Världens dramatiska historia.

Flykten genom Berlin

85 kr
»Berlins öde efter andra världskriget fortsätter att fascinera och Karin Westin Tikkanens bok är ännu ett läsvärt bidrag i denna historia.« Smålandsposten
Den 29 mars 1963 blev det stort medieuppbåd i Sverige efter besked om att en svensk student fängslats i Östberlin, anklagad för människosmuggling. Studenten ifråga var Leif Persson, som med stort engagemang och flit samlat in svenska pass och bidragit till unga östtyskars flykt genom Berlin.

I den spännande reportageboken Flykten genom Berlin fångar journalisten Karin Westin Tikkanen en bortglömd del av vår historia: de många svenska studenter som hjälpte hundratals östtyskar att fly till väst åren 1961–1963.

Genom tidigare hemligstämplat material tar vi del av såväl drabbande personöden som fascinerande bilder från ett svunnet Berlin. Boken berättar om muren, om DDR och Stasi, om flyktingsmugglingen och om de människor som valde att fly. Men också om de unga svenskar vars idealism drev dem att riskera sin säkerhet och sina liv.

Sprickor i järnridån

85 kr
»Den svenska underrättelsetjänsten har stundtals varit rena Jönssonligan, men Sverige har också stått inför hot. Wilhelm Agrell gör en värdefull genomgång av underrättelsetjänsten som ger viktiga insikter … Agrell behärskar ämnet som få och har skickligt vävt in ett par tidigare hemligstämplade tjänstedagböcker.« Sydsvenskan

Unika inblickar i Sveriges spionage under kalla kriget!

Kalla kriget framstår alltmer som en viktig epok i svensk historia inte minst när det gäller bilden av säkerhetspolitiken. Samtidigt har det saknats en översiktlig skildring av den svenska underrättelsetjänsten under denna tid. Vad var dess syfte? Vilka hemliga operationer genomfördes? Och hur såg relationerna ut till andra underrättelsetjänster?

Wilhelm Agrell är en av Sveriges främsta experter på underrättelseanalys. Utifrån tidigare konfidentiellt källmaterial har han skrivit boken Sprickor i järnridån, som ger en fascinerande och heltäckande bild av den hemliga underrättelsetjänstens arbete under en viktig och på många sätt farofylld tid.

I arbetet med boken har han använt sig av två tidigare hemligstämplade tjänstedagböcker från det så kallade T-kontoret, skrivna av chefen Thede Palm och hans medhjälpare Curt Andreasson. Dagböckerna ger unika inblickar i deras arbete som var ett komplicerat och riskfyllt spel. Sverige var en liten men inte oviktig bricka i kalla krigets stora spel.

Missa inte heller...

Mannen i bilen

85 kr
»En elegant skriven, stilren roman om livet i ett ockuperat land.« Sofi Oksanen
»Mannen i bilen är en rörande, berörande och omskakande skildring av Sovjetregimens utrensning av oliktänkande i det då ockuperade Estland … En lysande, historisk dramathriller. Betyg 5/5.« BTJ

Flerfaldigt prisbelönt och gripande debut!

Året är 1946. En sexårig pojke leker utanför sitt hus i Estlands huvudstad Tallin. Plötsligt stannar en splitterny bil på andra sidan gatan. Föraren ler och bjuder in honom att sitta i förarsätet. Den vänlige mannen har snart vunnit pojkens förtroende. Kort därefter försvinner pojkens föräldrar och han lämnar sin oskuldsfulla barndom bakom sig. Alltför tidigt tvingas han ut i den farliga efterkrigstida världen.

Mannen i bilen är Ilmar Taskas prisbelönta debutroman som skildrar hur järnridån klyver Europa i två delar och hur rädslan människor emellan växer sig allt starkare.

Ilmar Taska är född 1953 i Ryssland – dit hans familj deporterades under Stalins förtryck – och uppvuxen i Estland. Han är framgångsrikt verksam inom film, teater och tv. Den skickligt komponerade och medryckande Mannen i bilen är Ilmar Taskas debutroman. Den har översatts till ett femton-tal språk, däribland engelska, tyska och danska. Times Literary Supplement utsåg den till en av årets bästa böcker 2018.