Ragnarök – världens undergång

Ragnarök föregås först av en period av allmän oro, ofred och nöd, därefter av en lika lång tid av bister kyla, fimbulvintern. Enligt Snorre ska vintern vara i tre år.

I Vǫluspá, där undergången livfullt skildras, gal tre tuppar för att varsla jättarna i Jotunheim, gudarna i Asgård och de döda i Hel. Alla tar till vapen.

När slutet närmar sig kommer de vargar som jagat solen och månen att hinna upp dem och sluka dem. Innan Sol dör föder hon en dotter, som ska ta över hennes värv när världen återuppstår. Stjärnorna faller från himlen, marken skälver av jordbävning, klippor bryter samman. Alla bojor brister och Garm och Fenrisulven slipper lösa. Detsamma gäller Midgårdsormen och Loke som ansluter sig till gudarnas motståndare. Asarna möter monstren, jättarna och underjordens skaror i strid. Loke kommer i ett skepp från öster.

Surt, vars namn betyder den svarte, tänder eld på hela världen under Ragnarök. Branden kallas av Snorre ”Surts låga”. Enligt samma författare äger jätten ett brinnande svärd. Under Ragnarök kämpar Surt mot guden Frej, som stupar.

Tor tillintetgör Midgårdsormen, men dödas själv av dess gift. Oden dräps av Fenrisulven men hämnas av sonen Vidar, som sätter sin väldiga sko i vargens käft. Nästan alla dör, antingen i strid eller i den väldiga branden som även fäller asken Yggdrasil. Slutligen sjunker allt i vatten.

När allt är slut stiger världen på nytt ur havet och åkrarna växer utan att någon har sått dem. Några asar har överlevt och samlas på nytt på Idavallen. Dit kommer Vidar och Vale. Mode och Magne anländer med Mjölner och Balder och Höder återkommer från Hel. Människorna börjar återbefolka jorden.

Du har väl inte missat vår podcast? I avsnitt 76 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Katarina Harrison Lindbergh om nordiska myter, berättelser och kulter.