Redan under de många turerna kring Björn Borgs bolag i slutet av 1980-talet framgick det för en svensk mediakonsument att engelska lagar inte gällde på öarna Jersey och Guernsey i Engelska kanalen. Under senare år har de åter hamnat i fokus som en följd av avslöjandena om kapitalflykt och företags och prominenta privatpersoners skatteplanering.
De är således inte en del av Storbritannien utan har som crown dependencies speciella relationer med London och sina egna parlament. Detta gäller även den lilla ön Sark med omkring 500 invånare som har sin egen parlamentariska församling – Chief Pleas of Sark – liksom sina egna domstolar. Den sammanträder tre gånger om året i skolhuset och består av de 40 jordägarna och 12 av det övriga folket valda företrädare.
Sark, vars lagstiftning förbjuder bilar men tillåter traktorer, har även sin egen dynasti. Länge regerades ön med fast hand av den legendariska Dame of Sark som 1974 efterträddes av sin son Michael Beaumont som fick titeln seigneur efter att på franska ha lovat den brittiska drottningen tro och ära. Som sina 21 företrädare knäböjde han framför henne, sträckte ut händerna tills hon fattade dem och lovade henne trohet på franska: Je demeure Votre homme lige à vous porter Foi et Hommage contre tous”. Han dog i juli 2016 och efterträddes av sin son Christopher.
När Sarks parlament sammanträder i skolhuset är denne seigneur bara en bland jämlikar trots att han uppbär en höna per skorsten i skatt och en trettondedel av värdet av alla transaktioner i fast egendom. Han är vidare den ende på ön som har rätt att hålla sig med duvor och ha hundar av honkön.
För sitt örike betalar han varje år ett arrende på 1,79 pund till Buckingham Palace, en summa som är oförändrad sedan en viss Helier de Carteret 1565 beslöt att slå sig ned på ön. Han måste då lova Elisabeth I att förutom arrendesumman hålla minst 40 beväpnade män för öns försvar. de Carteret delade därför ut land till 40 familjer på villkor att de byggde ett hus och ställde en man med ammunition och en musköt till förfogande, en plikt som åligger dessa familjer än i dag.
I kyrkan har öns seigneur sin självskrivna plats på första bänk. Därefter följer de 40 jordägande familjerna, vars överhuvuden sitter på kuddar med familjevapnen och gårdsnamn som Pomme de Chien, La Rondellerie och Petit Dixcart inbroderade.
En lag från 1611 tillåter fortfarande en man att slå sin hustru förutsatt att inget blodvite uppstår och skilsmässor är bara tillåtna efter det att en av parterna varit borta från ön i ett år. Lagarnas efterlevnad övervakas av en konstapel och en vice konstapel som båda utses för detta deltidsarbete på två år, vilket innebär att de flesta män någon gång under sitt liv tjänstgör som polis.
Även skattesystemet på Sark saknar motstycke. Inkomstskatter existerar inte. Statsintäkterna kommer i stället via tullar och skatt på så kallad synlig förmögenhet. Efter en rundgång på ön gör varje år en särskild skattekommission en uppskattning över invånarnas förmögenhetsläge och taxerar sedan ut skatt därefter. När ägaren till ett av öns hotell i början på 2000-talet köpte en ny dyr mountainbike höjdes hans skatt omedelbart från 300 till 600 pund!
Som extraknäck sitter öborna i styrelserna för olika på Sark baserade brevlådeföretag. De 400 vuxna invånarna innehar sammanlagt inte mindre är 15 000 styrelseuppdrag. Arvodena brukar ligga kring 30 pund per år och kallas för fickpengar.
Ön kan bara nås via en båtresa som tar trekvart från Guernsey. På söndagarna är emellertid denna trafik inställd. Då vill sarkborna vara ostörda.
Sark är således ett slags levande historiskt museum, en ministat med egna lagar och institutioner som med ett undantag inte ändrats sedan 1500-talet. Vid millennieskiftet upphävdes nämligen den lag enligt vilken all mark bara kunde ärvas av den förstfödde sonen. Nu kan barn av båda kön ärva men de fyrtio landområdena får fortfarande inte styckas upp på flera arvingar.
Sark kan således på goda grunder betecknas som Europas sista feodalstat.
Missa inte Ingmar Karlssons bok De små folkens historia!
Ingmar Karlsson har skrivit många kritikerrosade böcker om Europa och Mellanöstern. Bördig från Småland har han som diplomat varit bosatt i ett flertal länder, däribland Kina, Turkiet och Tyskland. Han är numera bosatt i Lund.
För sitt författarskap har han bland annat erhållit Smålands Akademis Dag Hammarskjöldpris, Sydsvenska Dagbladets Europapris samt två hedersdoktorat.
