Det finns ett foto av Selma Lagerlöf när hon är i tjugoårsåldern och sitter med armarna vilande på ett stoppat armstöd. Kroppen är upprätt, och hon poserar medan hon inväntar fotoögonblicket. Ansiktsuttrycket avslöjar ingen ungdomlig osäkerhet utan hon ser märkvärdigt samlad och målmedveten ut medan den fjärrskådande blicken antyder att hon ruvar på en egen, för oss förborgad, hemlig värld.
Vid det här skedet i livet hade hon tagit steget att, mot sin fars vilja, flytta till Stockholm för att påbörja en lärarutbildning. Kurskamraterna har beskrivit henne som mogen, klok och ironisk. Hon var tystlåten men stolt över sin långa, gyllengula fläta. Ännu hade hon inte på allvar prövat sina krafter som författare, även om hon i tonåren hade skrivit mycket vers och alltid känt sig ”genomträngd av den galna tron att vara bestämd till något”. Senare, som vuxen, berättade hon i brev till väninnan Sophie Elkan att hon redan i åttaårsåldern visste att hon skulle bli diktare.
Lagerlöf växte upp på gården Mårbacka i Värmland i ett borgerligt hem där fadern kom från en släkt av präster, men själv var militär. Modern hade sitt ursprung i en rik köpmanssläkt. Lagerlöf föddes med en höftskada som gjorde att hon som barn inte kunde delta i alla lekar, utan ofta blev stillasittande. Hon haltade och på äldre dagar gick hon ofta med käpp. I hemmet fanns en berättartradition där livfulla händelser och anekdoter om äldre släktingar stod högt i kurs, och det märktes tidigt att berättarådran hade gått i arv till den unga flickan. Dessutom läste hon gärna sagor, romantiska skildringar och spännande äventyrsböcker av författare som H C Andersen, Tegnér, Runeberg och Dumas.
Hon blev inte som de äldre bröderna ivägsänd på utbildning utan undervisades i hemmet av en guvernant. Som hemmadotter greps hon så småningom av tristess på Mårbacka, samtidigt som hennes alkoholiserade far inte förmådde driva gården när tiderna blev sämre och priserna på jordbruksprodukter sjönk. I tjugoårsåldern fick hon ett lån från sin bror och tog då det djärva steget bort från barndomshemmet. Hon utbildade sig till lärare och blev anställd på en flickskola i Landskrona 1885, den enda anställning hon hade i livet.
Debutverket Gösta Berlings saga (1891) kom till samtidigt som Mårbacka av ekonomiska skäl måste säljas. Arbetet med den romantiska berättelsen om kavaljererna på Ekeby fick, enligt författaren, bränsle genom den uppslitande skilsmässan från barndomshemmet. ”Det är sedan dess jag lärde mig skriva; att lägga ned mig själv med min sorg och min glädje i mitt arbete, och på ett eller annat sätt har denna bok liksom skänkt mig åter mitt hem.” Romanen blev ingen omedelbar succé – den bröt mot realismen som var tidens förhärskande estetik – men har senare blivit en av de mest älskade klassikerna i svensk litteratur och är översatt till cirka femtio språk.
Tillsammans med Sophie Elkan gjorde Lagerlöf ett par längre resor som gav upphov till en rad noveller och romaner. En resa till Italien resulterade bland annat i Antikrists mirakler (1897) som utspelar sig på Sicilien. En senare färd till Palestina föranleddes av hennes efterforskningar kring en sekt av dalabönder som hade utvandrat till Heliga landet. Lagerlöf besökte den amerikanska koloni, till vilken dalabönderna hade anslutit sig, och författade därefter Jerusalem (1901–02), en roman i två delar som blev hennes stora genombrott, även internationellt.
Hon åtog sig den utmanande uppgiften att skriva en läsebok för skolbarn. Nils Holgerssons underbara resa (1906–07) blev trots sitt stora omfång på 600 sidor en jättesuccé. Första upplagan trycktes i 100 000 exemplar. Redan vid tiden för verkets tillkomst gick rykten om att Lagerlöf var påtänkt för Nobelpriset, men en del menade att hon nu hade förstört de möjligheterna genom att skriva en barnbok. Farhågorna kom på skam när hon tilldelades 1909 års Nobelpris i litteratur. Redan 1907 hade hon köpt tillbaka huvudbyggnaden på Mårbacka, men använde nu prispengarna till att förvärva hela gården. I början av 1920-talet lät hon bygga om huset till en storslagen herrgård.
Bilden av Selma Lagerlöf som en ”snödrottning” utan kärleksförbindelser krackelerade efter att hennes brev offentliggjordes 1990, femtio år efter hennes död. Bland breven fanns heta kärleksförklaringar till Sophie Elkan som var författare och översättare. Där fanns också innerliga rader till läroboksförfattaren och rösträttsaktivisten Valborg Olander som tydde på en livslång kärlekssaga med henne. Även yrkesmässigt hade hon stort utbyte av Elkan och Olander som förtrogna rådgivare och Olander fungerade som ett slags litterär agent. De båda kvinnornas stora betydelse för Lagerlöfs författarskap och vetskapen om hennes relation med dem har gett en djupare klangbotten till böckernas olika kärleksskildringar.
Selma Lagerlöf anses ha infört äventyret i svensk berättartradition. Hennes konstnärliga och psykologiska språk har varit en betydelsefull inspirationskälla för senare författargenerationer.
Artikeln är ett utdrag från...
101 historiska svenskar
85 kr»101 utmärkta minibiografier … författarna har gjort ett gediget arbete.« Ölandsbladet
En ny del i succéserien ”101 historiska …” – framstående svenskar från Birger Jarl till Anna Lindh!
Visste du att den svenska sångerskan Jenny Lind upplevde en närmast fanatisk idoldyrkan i London? Eller att kung Karl XIV Johan aldrig lärde sig att tala svenska?
101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.
Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.