Tulpanlökar för tvåhundra årslöner

Det var en gång en sjökapten som efter åtskilliga månader i främmande land hade kommit hem till Amsterdam. Nu satt han på grosshandlarens kontor, hade nyss berättat om innehållet i sina välfyllda lastrum och väntade på att affärsmannen skulle återkomma med sin bokhållare så att affären kunde göras upp. Han såg sig omkring. På en av hyllorna med sidenrullar och sammetstyger låg en lök.

Skepparen var förtjust i lök. Han var dessutom hungrig och såg fram emot lunchen, som idag skulle bjuda på hans favoriträtt rökt sill. Det skulle vara gott med lök till, tänkte han och stoppade snabbt sitt fynd i fickan innan grosshandlaren kom tillbaka.

Någon timme senare var sjökaptenen tillbaka på sitt fartyg. Han hade just avslutat sin lunch när grosshandlaren kom springande över landgången, högröd i ansiktet. ”Vad har du gjort av löken?” skrek han. ”Den har jag ätit upp”, svarade skepparen. ”Är du inte klok! Det var en tulpanlök! En Semper Augustus; den är värd åtminstone trettiotusen”, skrek den förtvivlade affärsmannen.

Den andre såg oförstående på honom. Trettiotusen gulden för en lök lät inte klokt. Man kunde leva gott i ett helt år på hundrafemtio.

Om denna historia är sann utspelade den sig under de vansinniga januariveckor 1637 när världens första väldokumenterade finansbubbla närmade sig bristningsgränsen. När tulpanlökar kunde säljas för nästan vilket pris som helst.

Visserligen hade köpstarka holländare handlat med tulpanlökar i nästan fyrtio år, ända sedan de första exemplaren hade stulits från botaniska trädgården i Leiden någon gång på 1590-talet. Dit hade de förts av den schweiziske botanikern Carolus Clusius som importerat tulpaner från Turkiet och lärt sig konsten att förädla dem. En exklusiv lök var värd mycket pengar och priserna steg oupphörligt på tulpanbörserna i Amsterdam, Rotterdam, Haarlem, Leyden, Alkmaar och Hoorn.

Men det var först på hösten 1636 som det verkliga vansinnet bröt ut, närmare bestämt den 12 november vilket framgår av bevarade tulpanindex. Från denna dag och fram till slutet av januari 1637 tolvdubblades snittpriset på tulpanlökar. De eftertraktade sorterna steg sjufalt mer i värde. Alla som hade pengar att satsa köpte tulpanlökar och på bara några dagar kunde vem som helst skapa sig en förmögenhet, berättar den skotske journalisten Charles MacKay som 1848 skrev den numera klassiska berättelsen om holländarnas ”tulipmania”:

Alla var övertygade om att passionen för tulpaner skulle vara i evighet, att marknaden skulle växa och välbärgade människor över hela världen skulle skicka efter tulpanlökar från Holland och betala vilka priser som helst för dem.

Den 5 februari 1637 sattes rekordet. Då hölls en stor tulpanauktion i Alkmaar. Snittpriset låg på 792 gulden. En Viceroy såldes för 4 203, en Admiral van Enchhysen gick för 5 200 och så vidare. Vid det laget handlade man dock inte längre med verkliga lökar. För att kunna hålla tulpanbörsen igång året runt köpte och sålde man optioner, rätten till lökar som redan var planterade och skulle grävas upp efter blomning och förökning.

Tulpanlökar av sorten Semper Augustus kunde säljas för tiotusentals gulden.

Dyrast av alla tulpaner var den exklusiva Semper Augustus. Den hade varit en dyrgrip i många år, men i januari 1637 steg marknadspriset till trettiotusen gulden per lök. För den summan kunde man köpa sig tre präktiga borgarhus vid kanalen Amsterdamer Gracht. Beloppet motsvarade tvåhundra genomsnittliga årslöner.

Den holländare som varit bortrest och kom hem under dessa veckor hade ingen aning om vilken spekulationsbubbla han damp ner i, påpekar Charles MacKay som har den olycksalige sjökaptenen som talande exempel. Denne arresterades efter sin aningslösa lunch (som rimligen bör vara världshistoriens dyraste), åtalades och dömdes för stöld och fick tillbringa åtskilliga månader i fängelse.

Men slutet var på väg. Två dagar före rekordauktionen i Alkmaar, den 3 februari 1637, hölls en auktion i Haarlem där ingen av de utbjudna lökarna nådde upp till utropspriset. I takt med att denna nyhet spreds gick luften ur tulpanmarknaden, berättar MacKay. De som gjort misstaget att hoppa på tåget för sent eller inte sålt i tid tvingades se sig snuvade och blev i många fall ruinerade:

Hundratals människor som ett par månader tidigare hade börjat tvivla på att man någonsin mer skulle se något som liknade fattigdom i detta land, insåg att de nu inte ägde mycket mer än några tulpanlökar – som ingen ville köpa.

Paniken spred sig. När våren kom och tulpanerna gick i blom hade priserna landat på ungefär samma nivå som innan vansinnet började. Och när sjökaptenen så småningom släpptes ut ur fängelset hade han en intressant iakttagelse att berätta:

Semper Augustus passade alldeles utmärkt till rökt sill.