Husarer i blått med snörmakerier i guld och dragoner klädda i ljusblått, ridande på skinande blanka hästar. Under lång tid var det en vanlig syn i Skåne. Det rika jordbrukslandskapet gav goda förutsättningar att föda upp hästar vilket den svenska kronan utnyttjade efter att Skåne blev svenskt 1658. Två regementen sattes upp under 1600-talet, följt av ett tredje i mitten av 1700-talet, och Skåne blev hemvist för hälften av hela det svenska kavalleriet.
Närvaron av de tre regementena kom på många sätt att påverka det skånska samhället. Ryttarna bodde under fredstid i byar och städer och blev därmed en naturlig del av det civila samhället. Än idag hålls minnet av dem levande genom minnesmärken och utställningar. Även dagens ridsport är ett direkt arv från kavalleriet.
Göran Larsson och Marco Smedberg berättar i Det skånska kavalleriet om de tusentals ryttarna och deras relation till landskapet och dess invånare.
Husarer i blått med snörmakerier i guld och dragoner klädda i ljusblått, ridande på skinande blanka hästar. Under lång tid var det en vanlig syn i Skåne. Det var det rika jordbrukslandskapet som gav goda förutsättningar att föda upp hästar vilket den svenska kronan nyttjade efter att Skåne blev svenskt 1658. Två regementen sattes upp redan under 1600-talet och ett tredje följde i mitten av 1700-talet.
Under hela 1800-talet omfattade de skånska regementena sammantaget hälften av Sveriges hela kavalleri. Som mest fanns det 2 000 kavallerister i Skåne. Med tiden fick teknikutvecklingen kavalleriet att hamna i det militära bakvattnet och till följd av stora nedskärningar av försvaret slogs de tre skånska kavalleriregementena samman år 1927 för att sedan läggas ner år 1942. Mellan 1946–1952 återuppstod regementet för att sedan försvinna för gott. Det skånska kavalleriets trehundraåriga historia var slut.
Närvaron av de tre regementena kom på många sätt att påverka det skånska samhället. Eftersom hästarna var centrala spelade dessa en vital roll i samhället och den lokala ekonomin. Både i form av och avlandet av nya hästar men även i tillverklig och leverans av utrustning och olika varor. Det fanns ett stort intresse att få fram hästar av god kvalité då hela samhället länge bokstavligen drogs av hästar. Kronan ansvarade för hingstdepåer som Flyinge och Herrevadskloster där bönderna kunde få sina ston betäckta vilket garanterade både kavalleriet och böndernas tillgång till goda hästar. På detta sätt kunde regementena fungera som en katalysator för det lokala näringslivet.
Ljungbyhed och Bonarps hed var det skånska kavalleriets speciella hemvist sommartid när man samlades för övningar där det vidsträckta hedlandskapet medgav full galopp. Ibland anordnades så kallade storläger där kung Carl XV själv ledde övningarna, ibland med bistånd av sin danske kollega Frederik VII. Till midsommarfirandet på heden var även lokalbefolkningen välkommen att delta och militärmusiken spelade upp till dans. Varje regemente hade sin ridande musikkår som var en viktig del av det dåtida musiklivet i Skåne.
Trots att kavalleriregementena sedan länge försvunnit högtidlighålls minnet av dem genom flera minnesmärken och årliga aktiviteter.