När Ludvig XIV drog sitt sista andetag på Versailles den 1 september 1715 var det inte bara ett människoliv, utan en historisk epok, som tog slut. I exakt 72 år och 110 dagar hade han regerat, och gjort sig till en av de mest mytomspunna monarkerna i världshistorien.
Hans tid vid makten var dramatisk och storslagen. Ludvig XIV tillskrivs ofta citatet ”L’État c’est moi” – ”Staten, det är jag”, vilket säger något om hans politiska filosofi och självbild. Han var en kung av Guds nåde, betraktade sig som världens centrum och har för eftervärlden blivit känd som solkungen. Han gjorde Frankrike till Europas ledande stormakt – politiskt, militärt och kulturellt.
Med blick för både mustiga detaljer och storpolitiska skeenden tecknar historikern Andreas Marklund ett porträtt av Frankrikes solskimrande envåldshärskare. Det är en berättelse om absolut makt och gudomlig skönhet, krig och kärlek, politiska intriger och manlig fåfänga.
Hans tid vid makten var dramatisk och storslagen. Ludvig XIV gjorde kungamakten enväldig och ledde Frankrike till en ställning som Europas ledande stormakt – politiskt, militärt och kulturellt. Han identifierade sig med solen och byggde upp ett magiskt drömslott som för en tid var Europas, ja kanske hela världens mittpunkt.
Men slutet av hans liv var fyllt av motgångar. Då solkungen somnade in på sitt älskade Versailles hade den franska kolossen redan börjat vackla.
Med blick för både mustiga detaljer och storpolitiska skeenden tecknar historikern Andreas Marklund ett porträtt av Frankrikes solskimrande envåldshärskare. Det är en berättelse om absolut makt och gudomlig skönhet, krig och kärlek, politiska intriger och manlig fåfänga – och nervkittlande mysterier som mannen med järnmasken och ockulta giftmord med kopplingar till hovet.
