Historien är full av exempel på militära ledare som fallit på eget grepp. General Custers kavalleri vid Little Big Horn, Röda armén i finska vinterkriget och Henri Navarre vid Dien Bien Phu missbedömde alla motståndarnas styrka. Men underskattning är långtifrån den enda orsaken till militära misslyckanden genom tiderna.
I Militära misstag skriver historikern och författaren Hugo Nordland om ödesdiger oförsiktighet, feltänkt taktik, överambitiösa planer och strider som helt enkelt aldrig borde ha utkämpats. Berättelser om strategiska tankefel varvas med gripande skildringar av de människor som föll offer för sina ledares inkompetens.
General Douglas Haig var på många sätt sinnebilden för en brittisk officer och gentleman. Stilig i sin uniform och med ett självgott leende bakom den moderiktiga mustaschen passade han fint in i societetens salonger. Som fältmarskalk visade han sig även vara beskaffad med byråkratens kallblodighet. Påtagligt oberörd sände han tiotusentals män i döden genom ett penndrag, helt i onödan. Första dagen vid Somme, den 1 juli 1916, blev den blodigaste dagen i brittisk historia. Det inledande anfallet vägleddes av Haigs fåfänga strävan efter ett genombrott på västfronten, men man saknade såväl medel som taktik för att ens ha en chans att lyckas. Oförmågan att inse detta kostade 120 000 man livet bara under det första dygnet.
Historien saknar inte exempel på militära ledare som fallit på eget grepp. Deras öden är sedelärande berättelser om spektakulära och ödesdigra krigiska katastrofer. I Militära misstag får läsaren ta del av 24 sådana tragedier.
Förutom slaget vid Somme 1916 berättar Hugo Nordland engagerat och pedagogiskt om välkända exempel som Stalingrad 1942, Little Big Horn 1876 och Azincourt 1415. Men också mindre kända slagfält som Jadotville 1961, Alamo 1836 och kinesiska Guandu år 200 har sina platser i denna exposé över militär inkompetens. Inte sällan har böcker med liknande upplägg haft en kraftig slagsida åt brittiska och amerikanska exempel, men här eftersträvas spridning i både tid och rum. Såväl Afrika som Asien, Latinamerika och Mellanöstern har många gånger blivit skådeplatser för oförsiktiga befälhavares flagranta felsteg.
I fokus för varje kapitel i Militära misstag står förklaringar till varför allt gick fel. Ibland har befälhavare fallit offer för sin egen ärelystnad, rasism eller högmod. Ibland har de brustit i omdöme eller inte varit i stånd att ifrågasätta felaktiga direktiv. Vid somliga tillfällen har det funnits rådgivare som höjt ett varningens finger men ignorerats, i andra fall var “nej-sägarna” utrensade långt innan det ofattbara inträffade. Men i varje enskilt fall har det yttersta priset betalats av de män och kvinnor som tjänstgjort under dessa befälhavare. Offrens öden har en lika viktig plats i berättelserna som upphovsmännen till de militära misstagen.
