K-G Bergström om tiden då delar av Sverige senast ockuperades.
Våren år 1809 var en dramatisk tid i Sverige. Kung Gustav IV Adolf avsattes i en statskupp och den ryska armén sa upp den vapenvila som rådde i kriget mot Sverige. Ryska trupper invaderade svenskt fastland och den 25 mars kapitulerade den svaga svenska armén i Kalix. Detta blev starten för den ryska ockupationen i Norr- och Västerbotten. För civilbefolkningen i norr blev 1809 ett nödens och dödens år. Sjukdomar, fattigdom och hunger drabbade många.
Först i november lämnade de sista ryska soldaterna länet varpå ockupationen av svenskt territorium upphörde.
K-G Bergström är tidigare politisk kommentator, utrikeskorrespondent och programledare på SVT. Han är själv född i en by utanför Kalix, som låg i ockupationsområdet. I sin bok skildrar han på ett gripande sätt hur lokalbefolkningen drabbades av ryssarnas framfart men också av betungande krav från den svenska armén.
Boken handlar om den ryska ockupationen av Norrbotten och Västerbotten. Dels härjningarna under den så kallade stora oredan 1714–21. Vid det tillfället brändes exempelvis Umeå tre gånger av ryska soldater och de ryska soldaterna dödade då det mesta de kom över.
1809 undvek de ryska trupperna sådana våldsdåd. Inga kyrkor brändes, inga överhetspersoner dödades. Tvärtom fick dessa ibland ryska vakter som skulle förhindra att de ryska soldaterna plundrade dem. Ändå blev ockupationen en svår tid för bönderna i länet. Dessa hade redan tvingats utföra omfattande körslor för den svenska armén, när sen ockupationen kom, tvingades de till inte bara transporter utan också leverans av mat och foder till fienden. Som ett resultat härav lämnade bönderna sina byar och flydde mot fjälltrakterna för att slippa både svenska och ryska order.
I krigets spår följde också omfattande sjukdomar som drabbade civilbefolkningen hårt. 1809 års dödstal var höga, och födelsetalen sjönk. Till detta kom en omfattande spädbarnsdödlighet. Men mitt i all misär ger boken också exempel på mänsklig godhet – om hjälpande händer i nöden, och om omöjliga kärleksöden.
Händelserna i Västerbotten var starkt knutna till Napoleons krig på kontinenten. Ockupationen var för Rysslands del i första hand inte ett gripande efter nytt territorium utan en effekt av att Sverige stod som allierad till Napoleons motståndare.
Avslutningsvis sammanflätas de historiska händelserna med samtidens geopolitiska tillstånd och vårt lands fortfarande mycket ansträngda relation med granen i öster, Ryssland.