Det är en ljum sommarnatt år 483. Sandby borg sover. Plötsligt bryts nattens tystnad av skrik och gråt. Främmande krigare har trängt in i borgen med dragna svärd, människorna slits ur sina bäddar och dödas skoningslöst – barn, unga och vuxna. Över två hundra döda lämnas där de ligger. Ingen kommer tillbaka för att begrava dem. Sanden lägger sig sakta över deras kroppar.
Drygt 1500 år senare ligger de dödas ben ännu kvar, strax under grästorven. Deras röster viskar i vinden. Vilka var de? Vem dödade dem? Och varför?
Odins eld ger ett av flera tänkbara svar. Genom den unga Jorunns ögon skildras livet på Öland under folkvandringstiden och de händelser som leder fram till massakern i Sandby borg i slutet av 400-talet e.Kr. Romanen ger liv åt ett klansamhälle där stormän upprätthåller sin makt och sin heder med hjälp av generösa gåvor till sina följesmän, liksom en hederskultur som håller både kvinnor, barn och män i ett järngrepp. I denna manliga värld av guld och våld försöker Jorunn finna sin egen plats med hjälp av oväntade krafter.
Arkeologerna fann inte bara vackra och dyrbara smycken. De fann också oväntat många människoben med spår av dödligt våld. De bedömer att borgen rymmer benen efter minst två hundra döda i alla åldrar, från spädbarn till vuxna.
Överfallet glömdes bort under de ett och ett halvt årtusende som gått sedan dess. Men platsen behöll en känsla av att något kusligt hänt där. Lokalbefolkningen har undvikit borgen, långt fram i modern tid, och fortfarande i dag är det en starkt berörande plats. De döda som ligger där vill inte bli glömda. Odins eld ger dessa döda en röst.
Genom flickan Jorunn skildrar Odins eld livet på Öland under folkvandringstid och händelserna som leder fram till massakern. Hon är dotter till en storman och en völva och berättelsen följer Jorunn och hennes tvillingbror Joar från späda år och in i tonåren.
Även Jorunn visar sig ha siarkrafter, men hellre än att bli völva vill hon bli sköldmö och få ett eget svärd. Lika vackert som hennes fars svärd, det som bär namnet Odins eld och lyser av guld och granater. Ja, helst ville hon bli man och kunna frige och sedan äkta trälflickan Sol, hon som är lika ljus som sitt namn. Jorunn dras till Sol som malen dras till ljuset.
Berättelsen om Jorunn och hennes familj skildrar ett klansamhälle, där stormän upprätthåller sin makt och sin heder med hjälp av guld och generösa gåvor till sina följesmän, och om en hederskultur som håller både kvinnor, barn och män i ett järngrepp. Trälar sköter gårdarna, medan hövdingarna skaffar guld genom plundringståg eller som legosoldater i den romerska armén. Men det romerska väldet vacklar under trycket från hunner och germanska stammar och stormännen får söka andra sätt att komma över guld, i konkurrens med övriga hövdingar på ön och bortanför. Konflikten mellan öns storgårdar växer.
I denna manliga värld av guld och våld försöker Jorunn liksom andra kvinnor att finna en egen plats. Hon anar kärlekens styrka, men skräms av sina egna krafter. När hon tvingas ta sin bror Joars plats i det stora hästrännet vid höstblotet invid Skede sjö slutar allt i katastrof.
En dramatisk historia, byggd på sanna händelser
Odins eld berättas på ett poetiskt, ordknappt och effektivt språk, med flödande dialog och med skimrande naturskildringar, ljud och dofter. Ömsom ser läsaren det som sker genom Jorunns ögon, ömsom genom tankarna hos människorna som omger henne. Här och var fogas poesi in, korta utsnitt ur de kväden som barden framför till harpospel i stormannens mjödhall under vinterkvällarna, berättelser om gudar och hjältar som sätter både läsarens och Jorunns fantasi i rörelse.
