Våra Print on Demand-titlar är för närvarande pausade, och planeras återkomma i maj.
Slaget om Västeuropa skildrar angreppet mot Frankrike 1940, då tyska och allierade flygare möts i ett rasande flygslag. Samtidigt blir relationerna mellan de franska och brittiska regeringarna alltmer ansträngda. Vi får följa tyskarna inför operation Seelöwe och flygangreppen mot England.
Michael Tamelander begränsar sig inte till det politiska eller militära skeendet utan väver samman de båda perspektiven. Författaren levandegör flygscener och välkända flygarprofiler. Historisk information och personliga reflektioner vävs in i ett spännande händelseförlopp. Boken innehåller runt fyrtio kartor som illustrerar operationernas utveckling.
Michael Tamelander har lång erfarenhet av att undersöka historiska hypoteser genom simuleringar av fältslag, militära operationer och konflikter.
Ur bokens förord:
Den korta perioden mellan maj och oktober 1940 delas som regel upp i två faser: Slaget om Frankrike och Slaget om England. Den första började den 10 maj och slutade med Frankrikes kapitulation den 22 juni; den andra inleddes den 10 juli (detta datum har debatterats) och avslutades den 31 oktober. Perioden däremellan har många gånger ansetts vara mindre betydelsefull. Detta är naturligt eftersom de flesta verk behandlar antingen slaget om Frankrike eller slaget om England i detalj. Mellanperioden – brytningen mellan Storbritannien och Frankrike och förstörelsen av den franska flottan vid Mers-el-Kébir – hamnar utanför.
Det är frestande för en författare att avgränsa perioderna, för att koncentrera sig på de militära händelserna på den enskilda krigsskådeplatsen. Ofta är det säkert nödvändigt, men härigenom går det totala sammanhanget förlorat. Jag har många gånger beklagat detta förhållande när det gäller 1940, eftersom jag anser att det inte existerade några separata perioder. Slaget om England började i själva verket den 10 maj 1940 med invasionen av Frankrike och slaget om Frankrike slutade den 17 september när Hitler inställde invasionen av England.
Själva begreppen ”Slaget om England” och ”Slaget om Frankrike” är även de korrekta endast i den bemärkelsen att de anger i vilka områden man kämpade, men tvivelaktiga när de beskriver de kämpandes målsättningar. Hitler hade aldrig någon önskan att erövra vare sig Frankrike eller Storbritannien, även om han såg positivt på möjligheten att begränsa Frankrike som potentiell motståndare. Hans ambitioner låg i öst. De västallierades målsättning var i första hand att genom sin krigsförklaring försöka få Hitler avsatt. Om inte detta lyckades ämnade de blockera och bomba Tyskland till underkastelse. Deras föresatser var därför offensiva, även om Hitlers bländande framgångar under första halvan av 1940 får de västallierade att framstå som försvarare snarare än angripare. Slaget i Frankrike och slaget över England skulle ha varit mer passande namn för dessa korta tidsperioder om man betraktar dem var för sig; ”Slaget om Västeuropa” om de ses som en helhet. Det är om denna period som min bok handlar – om flygkriget, om den strategiska bilden och om de politiska besluten. Markkriget i Frankrike behandlas endast flyktigt eftersom en mer detaljerad redogörelse för detta skulle ha ställt alltför stora krav på en redan omfattande bok, men jag har valt att ge det som regel försummade fransk-brittiska sammanbrottet och tragedin vid Oran visst utrymme.
Slaget om Västeuropa innehåller runt fyrtio kartor som illustrerar operationernas utveckling och bokens omfattande personregister ledsagar läsaren genom periodens dramatiska skeenden.
