En levande kulturskatt.
Stockholms slott intar en unik roll i svensk historia. Den monumentala byggnaden har sedan inflyttningen 1754 fungerat som kungligt residens för Sveriges regenter – en tidrymd som få andra kungliga slott i världen kan mäta sig med. Arkitekten Nicodemus Tessin d.y. formade sin arkitektur utifrån italienska och franska barockideal. Sedan dess har olika stilriktningar omväxlande präglat slottsbyggnadens fasta inredningar, möbler och textilier. Med sitt dominerande läge i huvudstadens mitt har detta levande residens med sina konst- och kulturskatter även kommit att utvecklas till en sevärdhet som lockar besökare från hela världen.
Stockholms slotts yttre och inre under århundradenas lopp skildras nu i en vacker och rikt illustrerad bok. Läsaren tas med på en vandring genom tid och rum guidad av tre författare med djupa kunskaper om slottsbyggnaden. Författarna är konstvetare och har sin expertis i inredningskonst, bildkonst och arkitektur. Bo Vahlne, Ingrid Sjöström och Rebecka Millhagen Adelswärd tar i Stockholms slott ett samlat grepp om slottets byggnads-, inrednings- och restaureringshistoria.
Berättelsen inleds med en kort skildring av det gamla Stockholms slott och förutsättningarna inför tillkomsten av den senare, tessinska slottsbyggnaden. Det nya slottets utseende är inte resultatet av en snilleblixt efter den katastrofala slottsbranden 1697 utan slottsbyggnaden växte etappvis fram på ritbordet med början 1688. Byggnadens majestätiska storlek och skönhet har sin grund i Tessins studier i främst Italien och Frankrike.
Nicodemus Tessin d.y. efterträddes av sin son Carl Gustaf som tillsammans med arkitekten Carl Hårleman bragte slottsbygget nära nog till fullbordan. Deras målsättning var att genomföra byggnadsplanerna i enlighet med Tessin d.y:s slottsritningar även om vissa förändringar behövde vidtas. Men huvudmålet har allt sedan dess gällt för byggherren, dvs den svenska kronan.
Förändringar i landets regeringsform, praktiska önskemål och smakskiftningar har varit drivkrafter under tidernas lopp i ett fortlöpande nyinredningsarbete. Ingen annan byggnad i Sverige uppvisar tydligare sambanden mellan form och funktion. För inredningarnas del gäller detta såväl de fasta dekorationerna som lösöret i form av möbler och textilier. Och i begreppet funktion skall då läggas ceremoniella krav, bekvämlighet och skönhet.
Stockholms slott skulle rymma viktiga delar av riksstyrelsen. Riksråd, kanslier, arkiv och bibliotek tilldelades särskilda rum, riksdagen likaså för sina möten med kungen i rikssalen. Och kyrkan erhöll också ett självklart rum, helt i paritet med rikssalen. Efterhand minskades kungens roll i riksstyrelsen och en utflyttning av den växande statsapparaten vidtog. Men statschefsuppgifterna består och slottsbyggnadens uppgift med dem. Statsbesök, högtidliga audienser och andra officiella mottagningar avlöser varandra. Kulturverksamheter, som museer och tillfälliga utställningar, fick utökad plats.
Mot 1800-talets slut stärktes viljan att vidmakthålla den tessinska slottsbyggnaden. Oskar II önskade till och med se en fullbordan av Tessins ursprungliga intentioner. Med detta syfte bekostade kungen själv åtskilliga dekorationsarbeten. Under större delen av 1900-talet har sedan en restaurering av betydelsefulla 1700-talsinredningar skett. Under senare tid har pendeln svängt och även några av dessa undergår vårdarbeten. Barock, rokoko, gustavianskt, historism – ismerna lever i inredningarna medan själva slottsbyggnaden med smärre undantag står oförändrad.